2015 – Tro, hopp och kärlek!
Några dagar senare än vanligtvis dyker det upp en liten årsresumé från mitt håll. Jag var nästan på väg att strunta i den, men jag vet precis hur kul jag tycker det är att samla året på ett bräde. Alla tidigare krönikor kan man hitta här! Dessutom är det här året att minnas. Nog för att jag säger det jämt, men 2015 skulle mitt liv förgyllas på många sätt.
2014 upplevde jag som en berg-och-dalbana, lite som jag mestadels upplever mitt liv. 2015 blev en stabilare tillvaro även om det var precis lika stökigt i schemat och fullt av aktiviteter, event och massor av jobb.
Jag har plockat ut några pusselbitar från året, både smått och gott!
Blir ni intresserade av någon resa jag skriver om så ska ni alltid ta en titt här. I övrigt länkar jag till blogginlägg om ni vill läsa mer :)
Januari
2015 började med en nyårsresa i Edsåsdalen. Här sprang vi uppför Ottfjället på nyårsdagen!
Rakt därpå samlades alla ledare i Stockholm för en helg med utbildning och gemenskap. TNT Ledarkonvent 2015 gick av stapeln! Fruktansvärt stolt Miranda fotograferas med alla ledare på bild och först efteråt förstod jag att jag hade avvikande färg på tröjan. Fast det kommer ingen någonsin tro att jag inte gjorde med flit….
Februari
Februari bjöd på min debut i hinderbanetävlingar, nämligen Everest Challenge i hammarbybacken. Upp och ner 3 gånger och så hinder på det. Jag och Johan ställde upp i teamklassen och slog alla, både dam – och herr och mix-lag. Det var nog de värsta 26 minuterna i mitt liv… Jag var så trött at jag på allvar svimmade i mål.
I februari fortsatte jag tävla i Hammarbybacken. Som nyfrälst skimo-toka körde jag många turer förra vintern och avslutade med tävling. Tävlingen gick ut på att den som hinner upp och ner flest gånger på 2h vinner. Jag matade 16 jobbiga vändor uppför och minst lika många galna störtlopp nerför. Roligt och hårt!
Jag deltog i podden Löparsnack med bl.a Malin Ewerlöf och diskuterade kvinnlig löpning i ett specialprogram till kvinnodagen!
En dröm blev sann – min första krönika publicerades i Spring!
Mars
2015 års Vildmarksmässa blev något i hästväg där jag profilerades i serien Sveriges äventyrare (med bl.a Ola Skinnarmo och Fredrik Sträng), vi hade megamonter, löparskola och löparbana… och megakul. Trailrunning blev en succé! :)
Det blev en andra bestigning av Nordafrikas högsta berg Jbel Toubkal. Denna gång fick jag med lillebror på äventyr!
Direkt efter hemkomst packade jag om väskan för uppstarter av nya löpargrupper i Åhus och Halmstad!
Ungefär samtidigt ansvarade jag för trailskola för Springcross..
…och sedan någon dag senare blev det direkt löparläger på fantastiska Kullaberg med Team Nordic Trail!
April
April drog igång med TV-inspelning för Tv4 och vardagspuls om våra nybörjargrupper!
Vi arrangerade rakt på ett teknikläger i Trosa och de mysiga Sörmländska skogarna. Veckan därpå tävlade jag i samma skogar på Wild Boar. 27km och det var svettigt nog :)
Uppstart för Umeå hann vi med!
Våren bjöd även på föreläsningskvällar som bl.a vår trailkväll på Naturkompaniet. Fullt hus blev det!
En mysig dröm blev sann; i 2 nr bjöd jag på träningsprogram inför Ultravasan 45km resp 90km i Vasalöparn!
Maj
Sedan for vi till Italien och sprang ultralopp i dimma bland massvis av stup. Heltokig upplevelse jag inte vill ha ogjord!
Kolmårdstrailen blev ett kul avbrott i maj med TNT löpare från hela Sverige. Jag sprang halvmaran och råkade göra personbästa på banan!
Vi arrangerade ett specialpass i Hammarbybacken där vi samlade antal Everest i höjdmeter. Backgurun Kleist bjöd på backteknik och över 150 personer fick mjölksyra i benen :)
Små och stora äventyr förgyllde vardagen. Kocken kom och rockade mitt liv, 2015 och min framtid.. Här på spontanäventyr i Gustavsberg en vacker försommarkväll.
I brist på form försökte jag skaffa mig en innan maj tog slut. Årets enda rejäla långpass och loppet CCC 100km började trots allt närma sig. 55km bjöd benen på och jag kände mig stark för första gången på så himla länge!
Juni
Sommaren startar alltid med läger i Edsåsdalen. 70 glada delas in i 4 olika grupper och så tar i oss an fjällets magi ihop. Resan blev precis lika bra som vanligt och lycklig stannade jag kvar en dag för att föreläsa en kväll i Sundsvall också.
Strax efter hemkomst blev det såklart Stockholm Swimrun! Min uppgift var konferencier och allmän alltiallo. Tack vare många grymma funkisar och grym projektgrupp skapade vi en fest på sommarens första riktigt varma dag!
Innan juni tog slut sprang jag Stockholm Trail och med mig hade jag massvis av TNTare men även mamma, syrran OCH brorsan!
Juli
Juli kom och det var dags att lämna kontorsstolen till förmån för äventyr! Vi åkte med 40 glada resenärer till Font Romeu, en helg som bara innehåller så mycket (!). Dessutom sprang jag mitt bästa lopp på 4 försök och fick pallplats igen! Sjukt bra bonus!
Efter en helt galen vår så tog jag en 4 dagars egen-tur-i-Sveriges-vackraste-fjäll. Satte mig på tåget till Abisko med endast 4kg löparryggsäck. Sprang Kungsleden (i strålande sol.. för jag har sådant tur) och njöt av det totala lugnet utan telefon och dator. Sedan upp och nerför Kebnekaise för att det är så kul, och sedan upp och nerför Kebnekaise igen samma natt(återigen för att det är så kul och för att jag kanske är lite knäpp). Underbara dagar jag kommer minnas för alltid.
Landade, packade om och fick 5 dagar med min andra hälft i Italien och Kroatien. Pusselbiten är funnen och jag ser fram emot alla våra kommande äventyr! I Kroatien drog vi på motorcykelsemester och passade på att bestiga Dinara, det högsta berget.
Väl hemma var det dags för löparläger i världens bästa Sylarna! 4 dagars bara helt jäkla fantastiskt fjäll och sjukt många goa deltagare – kan inte gå fel!
Stannade några dagar extra och visade upp Jämtlandstriangeln för min kära mamm och syster! Kärlek till Jämtlandsfjällen!
Tillbaka till jobbet och någon form av ”lugn” efter en hel del flängande och 80h träning i juli. På’t igen med Fjällmaraton och en 2:a 2:a plats i duo!
Sedan äntligen dags för årets stora lopp!!!!
Drullade söderut med vännerna 5 dagar innan race och förberedde mig. Med mig hade jag även världens bästa supporter – Mamma!
Det finns så sjukt mycket att säga om dessa 100km som jag inte får plats med här!
100km fruktansvärt jobbig kamp – mitt hitintills tuffaste lopp alla kategorier!
September
En vecka senare fick jag uppdraget att leda traillöpning på Utefest i Höga Kusen – härligt uppdrag minst sagt!
Och några dagar senare besteg vi Kebnekaise i snöstorm med grymmaste arbetsgruppen från Svekon som vi tränat hela året.
September avslutades med höstgult fjäll och löparläger, denna gång med trailkids på plats!
Oktober
En snabb supportertrip till Barcelona blev det också, denna gång enbart för att heja och inte tävla. Kocken blev en ironman :)
Blev nominerad till årets föreningshjälte och såg min nuna i tidningen lite överallt
Sprang en vända i norska Bergen
Arrangerade Stockholms största utomhus-halloween-fest med Horror Night igen!
Rekade vackra stigar Järvsö inför vårt kommande läger på plats
November
November-vackert väder och teknikläger i Trosa avslutade årets resekalender
Ödjukt uppslag i Utemagasinet i höst… :)
Fotades för TT med temat ”Bli hög på löpning”
November avslutades med Hälsomässan!
December
Sist men inte minst julavslutning med Team Nordic Trail!
Sedan bar det iväg på äventyr till Sydafrika. Och det här är inget som bara bör nämnas på en mening eller två, utan som borde få sitt eget inlägg och tonvis med ord.
Men i korta ordalag var det magi rakt igenom på berget. Vi sov och vandrade på 3000 m konstant och Drakensbergen var majestätiska och vackra. Däremellan råkade vi också på att blixten slog ner i tältet, vi blev jagade av 25 galna hundar och vi fick lite utrustningsproblem som ställde till det för oss däruppe. Vid nedstigningen vandrade vi dessutom 15h i dimma och jag såg knappt Alex under tiden och ej heller alla stup åt alla håll… ;) Minst sagt ett äventyr…!
Ett äventyr som borde ha krönts i ord vid det här laget; liksom vårt nyårslopp i Knysna, och alla fantastiska människor vi mötte under vår 3v äventyrsresa till Sydafrika. Alla roliga spontana turer, knasiga boenden och andra upplevelser.
Men med några dagar kvar på resan blev vi påkörda ruskigt på motorvägen, och kanske är det de som suttit kvar i mig tills nu. Fastän vi klarade oss utan skador och fick springa på Taffelberget några dagar senare, pigga och glada. Jag försöker vara en ruska-av-sig-person men jag är en känslomänniska. Nu är det dags att åter komma till liv på allvar efter knocken!
Med andra ord hände det ganska mycket på vårt äventyr och det tar ju tid att smälta kanske… liksom hela 2015.
Kanske symboliserar den där bilolyckan en hel del kring detta år. Att man går på knock och överlever starkare.
Jag gick på knock på jobbet; all in och stundtals undrade man liksom var man överhuvudtaget befann sig. Gick på knock på tävling och körde all in, och klarade mina högt uppsatta mål. Gick och blev totalt kärleksknockad också för den delen. Och så en avslutande bilpåkörning på motorvägen mitt i allt?!
Och ändå känner jag att jag står mer stabilt än någonsin. Tacksam över livet och alla utmaningar man klarat av hittills.
Inför 2016 känner jag ett nytt typ av lugn som jag aldrig känt innan. Man kan nog kasta precis vad som helst på mig nuförtiden. Jag kommer alltid vara nervös inför, men jag kommer fixa det.
Med nyanställda i företaget finns det mycket mer energi och kapacitet i bolaget, jag vet mycket mer vad jag vill och vad jag vill skapa, jag vet att livet är en skör tråd som man skall värna om på alla vis – och därmed ALDRIG göra det som inte känns rätt att göra (något jag visserligen känt hela mitt liv men ändå förstärks av de den senaste tidens händelser) och sist, men absolut inte minst, står jag ju plötsligt inte bara på egna ben. Pusselbiten är funnen och plötsligt har man två andra stadiga ben att stå på.
Så klyschigt avslut kanske, men under 2015 tror jag på allvar att jag tog klivet till att bli en stadigare och starkare människa.
2016 kan köra igång på allvar nu för jag är taggad.
Lämna ett svar