Ibland springer jag med skidor på också!

Nu i vinter har jag lärt mig att springa med skidor på mig också, inte bara löparskor. Sedan att jag aldrig lär bli i närheten av lika tekniskt duktig som de andra skimo-utövarna, det hindrar mig inte från att prova i alla fall.

I torsdags var det dags för Hammarbybacken 2h, en skimo-tävling i Hammarbybacken. Vad gör man då egentligen? Jo man går/springer/harvar-sig-framåt på plankor med hudar undertill. Allt detta var nytt för mig så sent som förra vintern. Tycker fortfarande ordet ”stighudar” låter jätteroligt och konstigt.

Här på bild innan start med Martin, min ”skimocoach” under våra 2 träningspass inför tävlingen :)

Hursomhelst. Jag hade en hyfsat dålig uppladdning då jag var uppe och sprang runt redan 05 på morgonen samma dag som tävlingen. Men det var det värt! Efter lite energitapp på eftermiddagen så tryckte jag i mig några mängder choklad så var energin på banan igen. I valet och kvalet blev det till slut cykelhjälm framför skidhjälm. Var mer oroad inför utförsåkningen än uppförsåkningen som vanligt.

Men så var vi igång då!
Hur går det till då? Jo man pulsar uppför, sedan väl på uppe på toppen så drar man av hudarna, klickar om bindningarna, klickar i pjäxorna och sedan kastar man sig utför och kör slalom mellan trötta åkare och småbarn i backen. Inga problem första vändorna, men på allvar, jag var uppriktigt rädd för att köra på barn i backen. Att tävlande och småbarn åkte i samma backe har jag noll förståelse för. Jag förstår att det är ekonomi i det hela och att man inte kan stänga av backen. MEN. Jag är definitivt inte en superåkare på skidor och jättevan, men jag var väldigt mycket bättre än vissa andra också. Det förklarar lite grann kvaliteten på vissa åkare och lägg därtill MJÖLKSYRAN och tröttheten i våra ben efter dessa vändor. Under tävlingen så undrade jag om människor överhuvudtaget tyckte om sina barn eller om de gladeligen ville offra dem framför oss åkare….

Förlåt om jag snöade in på detta. Men för någon som inte är uppväxt i backar har jag fortfarande svårt att förstå hur fler inte skadas.. När jag var yngre trodde jag att man åkte i turåkning nerför skidbackar som man gör med rutschkanor på äventyrsbad. Haha. Okej nog om detta.

Tillbaka till tävlingen!!

Så vi trampade uppför och åkte ner. Väl nere så skulle man få av skidorna (som var enklare sagt än gjort ibland när man var helt adrenalintokig och utrustningen motarbetade) så någon gång råkade skidan flyga iväg när jag sparkade till benet i ren frustration :) haha. Jag är mest gjord för löparskor så att säga. Blev vrålförbannad varje gång jag skulle göra utrustningstjohejsan. Så oerhört frustrerande när man bara vill trampa uppför. Men jag förstår helt enkelt att det är en del av det hela, som man måste träna på.

Men när jag väl fått på hudarna i alla fall och på skidorna igen så var det av uppför och det VAR SUPERROLIGT!

På allvar, vad roligt det är. Det kan verka hyfsat tragglande att köra uppför och utför Hammarbybacken i 2 h men jag hade kul hela tiden. Jag kanske inte hade mina piggaste ben i bagaget och jag kanske storknade över alla dessa utrustningsbyten i tid och otid, men satan vad kul det var. Hade det bara varit 6h lång tävling så hade jag stått på pallen också haha… jag hade inget tempo men hade gladligen fortsatt ett par timmar till. Jag är tyvärr både för lat och dålig för att vara snabb på detta!

Men vi kämpade på alla tillsammans och hade det trevligt med mjölksyra och trötta ben ihop. Jag fick bra pepp av vänner som var där och tränade. Försökte håva mig utför med riktigt störtloppsmanér i den mån jag kunde utan att kanske riskera mitt liv/karriär och företag på samma gång. Knappast optimalt om jag skulle gå och kapa av benen såhär i början av säsongen. Men ÄRE TÄVLING SÅ ÄRE :)

Jag hann ta mig 16 vändor och nästan iväg på ett 17e varv innan jag stoppades. Detta räckte så långt som en 4e plats i tävlingen. I topp hittade man superbrudar av fjällalpin-kvalitet som matade förbi mig i tid och otid i backen. RESPEKT!

Summa kardemumma så var det en mycket rolig upplevelse! Jag har helt oplanerat lyckats deltaga i både skimo och obstacle race den här februari-månaden och kan lugnt konstatera att det är väldigt roligt att göra nya saker även om det är svårt att plocka bort löpningen ur en löparfantast. Men lite alternativ träning har ju aldrig skadat.

Lite mer skimo och obstacle race till folket, och så en stor fet drös med löpning och styrka så ska väl även detta år bli ett kul äventyrligt och varierande tävlingsår!

Och fler lopp måste anamma att avsluta ihop med princesstårta.. just sayin..