Spring Krönika 1 – Upplevelser växer på träd!

För en tid sedan publicerades min första krönika i tidningen Spring. Jag har fått fantastisk respons på artikeln och snart är det dags att nästa blir publicerad. Tills dess, läs gärna denna och köp Springs senaste tidning som innehåller en artikel från vårt läger i Kullaberg!

Upplevelser växer på träd

Av Miranda Kvist

Jag har alltid älskat löpning. Känslan av att vara ute och springa länge, känslan av lätta och flygande steg, känslan av mjölksyra och att jobba med kroppen. Känslan av att tankarna klarnar i takt med att stegen blir fler och fler. I många år jagade jag tider på olika distanser. Jag hade ett oerhört fokus på klockan. Ibland försvann känslan av löparglädje när siffrorna inte blev som jag tänkt mig. Ibland försvann glädjen när klockan dog och ibland kände jag till och med panik inför lopp på grund av mina krav tidskrav.

 

Sommaren 2012 bjöds jag in att springa ett upplevelselopp i Pyrenéerna tillsammans med Emelie Forsberg och andra elitlöpare. Jag visste inte alls vad jag tackade ja till, men jag har ju alltid uppskattat äventyr. Distansen 45 kilometer skrämde mig inte. Jag såg mig själv som en van löpare med flera maror och ultramaror i bagaget. När jag frågade hur lång tid det skulle ta ”på ett ungefär” att genomföra loppet fick jag inga klara besked. Löparna talade om passion, frihetskänsla och att leva i nuet. Om löparglädje och hängivenhet. Och åter igen om passion, passion, passion. ”Fanatisk passion”, tänkte jag till slut. Ingen talade om kilometertider, tempo, etappmål eller att komma i mål ”sub” något. Löparna fortsatte i stället att bre på om höjdmeter, underlag, vyer och ja… vadå? Passion såklart. Jag fick höra att vi kanske skulle klara traversen över sista berget under 20 minuter. En distans som visade sig vara 100 meter. Hur var det möjligt att inte komma 100 meter på 20 minuter? Det var för mig en gåta.

 
Innan vi gav oss i väg var stämningen hög i startfållan. Löparna gjorde high-five med varandra, skrattade och rättade till buffen på huvudet. Vi påbörjade klättringen uppför det första berget. Stigen böljade sig i värmen och medlöparna och solskenet fick mitt största leende. Det skulle inte krävas mycket innan jag också förstod, trots allt. Rötterna lekte under fötterna och snöklädda toppar ramade in de fantastiska vyerna. Jag kände mig odödlig när jag flög fram utför. Och när jag tog mig över den omtalade traversen slog hjärtat så hårt att stenarna rörde sig under mina fötter. När jag till slut kom upp på Mount Everest (förlåt, jag menar toppen av berget) tog lyckokänslorna över. Mitt leende kunde inte bli bredare och upplevelsefantasten i mig undrade, var har dessa lopp varit hela mitt liv? Jag undrade också varför jag hade sprungit 24 timmar på en inomhusbana och inte här – i friheten?

 

Så. Jag har alltid älskat löpning. Känslan av att vara ute och springa länge. Men den fulländade förälskelsen kom över mig där på stigen i Spanien, för inte alltför länge sedan. Till samma stig tar vi i dag med oss löpare för att de också ska förstå.

 

Jag vill helt enkelt få så många som möjligt att inse att löpningen ska vara upplevelsefylld och berikad med äventyr. Löpningen ska inte styras av tider eller klockor, utan vara prestigelös – för alla – och gärna tillsammans. Löpningen ska ge puls och frihetskänsla och berika ditt liv. Därför grundade vi Team Nordic Trail, Sveriges i dag största organisation för grupplöpning inom trail. Vi tar oss fram över stock och sten i löpargrupper över hela Sverige. Välkomna till oss där löpning är en upplevelse!

Miranda Kvist, medgrundare av Team Nordic Trail och upplevelselöpare av rang.