Sylarna 28-31 juli – Ledarberättelse!
Jag ska berätta om en annorlunda fjällvecka. Jag satt i bilen upp till Jämtland under min 26:e födelsedag den 27:e juli. Det blev varken tårta eller sång för mig då mina föräldrar råkade vara i Turkiet, lillebror i Usa och syrran på landet. Oh well. Hade i alla fall bästis i bilen, alltid något. Strax hade vi 2 finfina fjällöparläger framför oss och som vanligt börjar hjärtat dansa salsa så snart jag närmar mig Storulvån. ÄLSKA STORULVÅN.
Det var ett tappert gäng som hade anmält sig till vårt kanske tuffaste läger någonsin. (Obs. Vi kommer göra en liknande variant nästa år med snällare schema.. har fått väldigt många önskemål på detta). Först skulle vi bekanta oss med varandra a.k.a bli TNTsylarna-familjen. Superhärliga människor hela bunten och superhärligt väder i superhärliga Jämtland – jag visste att detta skulle bli NICE!
Sylarna tornade upp sig inom kort. Vår transportlöpning på 16km innehöll vackra vyer, en del fjällbäckar och en och annan fotopaus. Livet på en pinne på något vis. Och väl på plats ”hemma” på Sylarna hade David och Erik som jobbar på plats lagt undan en present till mig och min födelsedag!! Haha :) Ni är bäst!
Innan vi fick hugga in på middagsbuffén bjöd jag förresten löparna på teknikintervaller och löparstyrka. Det är ju trots allt träningsläger!
Kvällsolen var magisk när vi drack kaffet utanför restaurangen. Kvällen till ära blev det lammgryta. Inte helt dumt ändå…!
Tisdag och solen strålade utanför fönstret. Vi skulle sova 3 nätter på Sylarna och hade burit med oss allt nödvändigt under gårdagen. Nu kunde vi lämna lite på plats på Sylarna när vi packade väskan för dagens uppgift: nämligen en ultra – fram och tillbaka och upp på Helags. Magi i löparskor!
Det var en ganska tuff rutt vi hade framför oss, men med oss hade vi också tuffa löpare. Sedan så är det sjutton ändå det jag är ganska bra på – att få folk att springa mer och längre än någonsin tidigare. Om man bara slutar hetslöpa efter klocka och ett tempo och bara ÄR.. ja då rullar man fram enklare. Med lite påtvingade stopp från hönsmamma Miranda där vi åt energibars och drack vatten så tog vi oss framåt.
Klättringen började och snart tornade sig Sveriges sydligast belägna glaciär upp framför oss. En mäktig åskådning även om det inte var första gången för mig. Alla kämpade på tappert och vi fick en välbehövlig ”såhär ser det inte ut utanför fönstret hemma”-paus.
Obligatoriska ”vi gjorde det”-toppbilder förstås på toppen innan vi rullade ner och fick äta en mycket efterlängtad och förtjänad (!!!) supergod och smarrig våffla på Helags fjällstation. Vi hade till och med ringt och förvarnat om hungriga löpare som desperat behövde lite våffla, grädde och hjortronsylt.
Benen var nog lite stumma hos alla när vi började springa tillbaka. Distanserna vi hade avklarat var redan Sylarna – Helags ca 19km + toppbestigning ca 7km. Vi hade nu ytterligare 20km kvar framför oss. Jag och Eric peppade gänget och jag tror att de flesta njöt av heldagen på fjället. Vi hade inte kunnat få en bättre dag! Det blev en del pauser och sista milen blev det mycket gång och långsam jogg. De sista 200 höjdmeterna som väntar innan Sylarna uppenbarar sig misstänker jag satte lite pannbensprov på de flesta men samtliga (!) klarade dagen med bravur. Hemma till middag och ett riktigt äventyr rikare!!
Det var ingen större svårighet att sätta i sig 3rätters den kvällen med extra chookladkaka och godis…
Dag 3 stod även denna dag för äventyr. Denna gång upp på Storsylen och in i Norge. Vi prickade in finväder och påbörjade den mäktiga klättringen.
Ett tveklöst glatt gäng befann sig på över 1700 möh igen och Storsylen bjöd på majestätiska vyer.
Då allt roligt inte varar för evigt så fick vi tyvärr ta oss hem på eftermiddagen (och denna gång med ganska stela ben) och hoppa in i den vedeldade bastun vid floden. Några dopp i en fjällbäck, bastuhäng och en renskavsgryta avrundade ytterligare en fantastisk dag. Får man som ledare verkligen ha såhär kul på jobbet?!
Hemlöpningen blev den lugnaste turen av dem alla. Jag tror nog att ingen ville att äventyret skulle ta slut – samtidigt som det fanns ganska få kilometer kvar att plocka ut. Vilka prestationer man hade fått bevittna. Härligt och häftigt på samma gång.
4 dagar som jag kommer minnas, så mycket fjäll, sol och leenden. Längtar redan till nästa gång!
Jag lovar att avsluta fjällveckan i nästa inlägg. Här hade vi mån-torsdag-lägret enbart. Undertecknad skulle ju hinna springa ännu mer än dessa redan avklarade 18 timmarna i löparskor. Fredag morgon dök det in ett nytt glatt gäng redo för Jämtlandstriangeln också.
Lämna ett svar