Micke Nilsson, ledare Huddinge, vann Tjurruset 2015!

Vår ledare i Huddinge; Micke Nilsson, sprang och vann Tjurruset i helgen. Ta del av Mickes redogörelse här på hemsidan!

För 12 år sedan sprang jag Kalvruset från Universitetet. Då vann jag, på tiden 9:07. I år var distansen längre och banan mer utmanande, efter 47:05 kunde jag springa in som vinnare av Tjurruset!

Jag var på plats i god tid för att kunna spana in banan. På bankartan var det tre delar av banan som var extra intressanta att ha koll på. Det var en hinderbana efter 5 km, ett träsk med krondike efter 6 km och ett träsk efter 8 km. Krondiket låg nära målet men jag kom inte åt att se det utan att bli lerig, så jag tog mig bort till hinderbanan. Den var inte mycket till hinderbana. Man behövde krypa fyra meter och ta två kliv över två bockar av stockar som var en dryg metern höga. Bytte om på målområdet och kombinerade uppvärmning med att kolla på träsket vid 8 km. Såg blött ut, skulle nog bli lerig på benen. Sprang längst banans sista kilometer tillbaka till mål.

När jag stod på startlinjen visste jag alltså att banans första halva mestadels skulle innebära stora stigar, det skulle säkert vara några som sprang denna del rejält snabbt. Jag positionerade mig snabbt topp tio, avancerade i första utförslöpningen till position fem. Släppte förbi två i nästa uppförslöpning. Min taktik var att hänga med topp fem men spara så mycket kraft som möjligt. Banans högsta punkt var efter 3 km, upp dit släppte jag 30-40 meter på löparna som jag innan backen låg hack i häl på. Från högsta punkten gick det utför, så klart, och dessutom på en liten stig. Jag tog snabbt in de meter jag släppt iväg dem.

Vid 5 km låg jag trea bara några meter fram till andraplatsen, han som låg först hade dragit ifrån närmare 100 meter. Snabbt genom hinderbanan. Snabbt över gräsmattan vid Stora skuggan för att kliva in i en skogsdunge för varvning. Jag måste varit snabb över den uppbyggda bron över vägen för när jag hoppat över diket in i träsket (första gången på banan leran gick högre än skorna) var jag i rygg på hans som låg etta. Nu kom det där krondiket. Jag såg ingen bra (torr) väg över, så jag hoppade ut i mitten. Vatten upp till brösten. Tog två simtag men kom ingenstans där jag låg på mage i lervällingen. Drog mig fram i rep som arrangören satt upp just för detta. Ut ur träsket låg jag precis bakom ettan. Nästa delmål var nu slalombacken vid Fiskartorp. Den har jag sprungit flera gånger med Team Nordic Trail, den är liten för att vara en slalombacke men går man för hårt kan man bli rejält sliten i låren. Så jag tog det relativt lugnt upp för hela backen, släppte 20 meter till ettan. Vid toppen av backen vände vi utför och jag tog snabbt in avståndet jag släppt. Upp igen, och utför igen mot sista träsket. Jag klev in i träsket först. Först var det som jag sett tidigare bara att springa i lera som på sin höjd kom upp till halva vaderna. I mitten av det 300 meter långa träsket blev det blötare och vi kravlade och drog oss fram. Att vi kommit ifatt många damer som startade innan oss gjorde att den bästa vägen genom träsket inte alltid var ledig. Jag tog mig tydligen igenom träsket snabbare än min motståndare (de senaste två kilometerna hade jag inte ägnat en tanke åt de på placering tre och högre, det var vi två som låg längst fram som skulle göra upp om segern) och uppe på fast mark igen hörde jag honom inte bakom mig. Drygt en kilometer kvar, och jag visste att den passade mig bra, småkuperat, små stigar, brant utför, lite träsk, spurt. Jag kollade aldrig bakåt. Skön känsla att komma in på upploppet först och korsa mållinjen som segrare i Tjurruset 2015! Nu hade jag inte bara vunnit Kalvruset tre gånger för över tio år sedan. Nu har jag vunnit hela skiten!

Stort grattis till Micke!

Träna med vår nya Tjurruset -vinnare varje måndag i Huddinge !